Träkvalitet förr och nu – En jämförelse mellan 1918 och 2018
För byggnadsvårdare och snickare är valet av trä avgörande för både hållbarhet och estetik.
Träets kvalitet har förändrats avsevärt under de senaste hundra åren, och den skillnaden är
viktig att förstå, särskilt vid restaurering och nytillverkning av byggnadskomponenter.
Tillväxthastighet och densitet
Trä som användes i byggnader från början av 1900-talet kom ofta från långsamt växande
skogar där träden kunde bli flera hundra år gamla innan de avverkades. Dessa träd utvecklade
täta och fina årsringar, vilket gav virket högre densitet och bättre beständighet mot röta och
formförändringar.
Idag är trä från skogsbruk oftast snabbväxande och avverkas efter 50–80 år. Detta resulterar i
glesare årsringar och ett mjukare virke med sämre motståndskraft mot fukt, röta och mekaniskt
slitage.

Bearbetningsmetoder och torkning
Förr höggs och sågades virket med ramsågar eller handsågar, vilket gav en grovare yta
med bättre fästförmåga för färg och behandlingar. Träet fick sedan lufttorka naturligt i
flera år, vilket minimerade spänningar och sprickbildning.
Idag torkas trä industriellt i torkkamrar, vilket snabbar upp processen men kan orsaka
inre spänningar i virket. Moderna cirkelsågar ger en slätare yta, vilket kan kräva extra
bearbetning för att färg och behandlingar ska fästa ordentligt.
Naturlig hållbarhet och impregnering
Ett tättvuxet, långsamtväxande trä har naturligt högre motståndskraft mot röta och
insekter, och historiskt behandlades det ofta med traditionella metoder som linolja,
trätjära eller rödtjära för att öka hållbarheten.
Moderna träprodukter behöver ofta impregneras kemiskt för att uppnå samma
hållbarhet. Detta är en fördel för vissa ändamål men kan göra materialet svårare att
återvinna och mindre miljövänligt.
Sammanfattning – Vad betyder detta i praktiken?
För byggnadsvård och restaurering är äldre trä ofta överlägset på grund av sin
naturliga stabilitet och hållbarhet. När det behövs nytillverkat virke kan det vara
värt att välja tätvuxet kärnvirke från gamla bestånd eller begagnat byggnadstimmer
från rivningshus.
För moderna byggprojekt kan man kompensera för den lägre träkvaliteten genom
att välja rätt behandling och anpassa konstruktionen för att minimera fukt- och rötrisken.
Att förstå skillnaderna mellan gammalt och nytt virke är avgörande för att göra rätt val
vid renoveringar och nybyggen där hållbarhet och estetik är i fokus.